Mamma, varför är vi så fattiga?

Denna bloggen handlar inte om barnuppfostran. Samtidigt lägger vi stor vikt vid att våra barn ska få ett sunt förhållningssätt till ekonomi och hållbarhet och förstå att vägen till lycka inte går via köphysteri eller statusmarkörer. Jag har länge trott att vi gjort ett bra jobb här, så när min son kom hem häromdagen och frågade varför vi är så fattiga så blev jag lite ställd. 

– Vad menar du med fattiga? frågade jag förvånat.

-Ja, men de andra barnen i klassen har mycket mer leksaker och får helt nya mobiler när de fyller år.

– Jaha, men du har ju hela rummet fullt av leksaker du velat ha, men sen inte lekt med och din mobil är väl tillräcklig för det du behöver använda den till? undrade jag då.

– Jo, kanske det, medgav han, men du vet när mina kläder går sönder så lagar ni dem istället för att bara köpa nya som alla andra och alla cyklar jag haft har ni köpt begagnade. 

– Har det varit något fel på dina cyklar?

-Nej, de är jättecoola och snabba, men inte nya. Dessutom så köper vi ju nästan aldrig glass eller fika när vi är på utflykt. 

– Men vi brukar ju ha med glass i termosen eller fika i väskan när vi är någonstans. Är inte det samma sak? 

– Jo i och för sig, men det är ändå jobbigt att vi är så fattiga.

Att uppfostra barn att leva gott men sparsamt och hållbart i ett område där många verkar shoppa upp hela lönen är en utmaning. Det är en ständig balansgång mellan viljan att undvika att barnen blir bortskämda och viljan att de ska smälta in bland kamraterna. 

Det stämmer att vi är sparsamma och hellre tänker återbruk och lappa och laga istället för att köpa nytt. Även utflykter och resor försöker vi göra så billiga som möjligt utan att tumma på upplevelsen. Inget av detta är dock för att pengarna saknas utan av andra anledningar som vi gått in på flera gånger tidigare i bloggen. Vi vill inte vara med om någon livsstilsinflation eller bidra till ett slit-och-släng samhälle. 

Hur kan man lära barn som omges av kompisar med dyra mobiler och märkeskläder att rikedom inte ligger i alla dessa prylar? Eller att man inte är fattig för att man prioriterar ett långt sommarlov med roliga och billiga aktiviteter istället för en vecka på en lyxig resort följt av jobb/fritids resten av sommaren?

Vi har själva turen att leva mer sparsamt för att vi vill och inte för att vi måste, men för så många andra är det allt annat än ett val och därför det kryper i mig när jag hör sonens resonemang.

Inser nu att jag inte hade något syfte med inlägget mer än att få ut lite av min frustration över den förvrängda verklighetsbilden och kanske få lite tips om hur man kan bemöta denna.

5 tankar på “Mamma, varför är vi så fattiga?”

  1. Hej! Vi råkar ibland ut för samma sak, “kompis A fick nya kläder”, “Kompis b fick åka på hotellövernattning”, “kompis c har fått ny mobil” etc etc.
    Jag brukar säga att vi köper inte nytt och gör allt vi kommer på, men det beror inte på att vi är fattiga och inte har råd. Utan vi tänker på miljön! Försöker förklara varför det inte är bra för jorden om alla ska ha nya mobiler varje år, eller nya kläder fast de gamla funkar. De argumenten brukar barnen förstå och acceptera, eftersom skolan har mycket undervisning kring miljö och hållbarhet.
    Sen tror jag att det är bra att resonera med barnen om vad de får istället och försöka visa på att alla nog inte fått allt. Det blir lite instagram-ångest-syndrom om man kollar på vad 25 personer i klassen har fått som är nytt och lägger ihop det, då blir det väldigt mycket nya saker/uppelser som man ska jämföra sig med.

    Svara
  2. Prova att lära dem perspektiv utifrån de som verkligen är fattiga så kanske de också inser att de inte är särskilt fattiga trots allt. En trip till Afrika, Sydamerika, Asien nu pratar jag inte om turistområden utan verkligen där folk lever med nöd och näppe men även mun till mun. Behövs egentligen inte att resa så långt fattigdom finns också i Sverige men verkligheten brukar ge en mer nyanserad känsla än vad instagram/media/reklam ger.

    Livet är inte rättvisst däremot kan vi öva på att uppskatta det vi har och undvika att jämföra oss med andra alla har olika förutsättningar i livet. Föräldrar har alltid sista ordet inte tvärtom.

    Mvh Anonym-m

    Svara
  3. Den där jämförelseperioden går nog de flesta igenom. Tids nog kommer dina barn förstå varför er familj gör som ni gör.

    Vi bor i ett ganska välbärgat område och vi har också nån gång fått höra från barnen “visst är vi fattiga”. Ja jämfört med Sveriges finansiella elit så har vi inte mycket att komma med, men på nästan alla andra jämförelser ligger vi bra till. Till exempel så har vi alltid kunnat ta ledigt tillsammans hela familjen i 6-7 veckor varje sommar. Inte “du först 2 veckor, sen tillsammans 2 veckor och sen jag i 2 veckor” utan vi har kunnat planera våra arbeten så att HELA familjen är ledig samtidigt, länge. Det ger många pluspoäng hos barnen.

    När det gäller utflykter så insåg ett av barnen i lågstadiet att många klasskompisar hade med sig “köpepannkakor” i matsäcken (“alla andra har”…). så då blev det såna pannkakor en gång.
    Det var inte gott! Och inte blev man mätt heller! Därefter var det inga problem med den klassiska varma chokladen + smörgåsar eller en hemmagjort pastasallad (för då kan man välja själv vad den innehåller).

    Nu har jag tonåringar och inför den äldstas 15-årsdag så frågade vi lite hur de ser på tex moped och mopedbil. Svaret var blixtsnabbt “det är ju jätteonödigt och dyrt också. Jag väntar hellre och övningskör med er tills jag får ett riktigt körkort”. Perioden med att “alla andra har” hade gått över för länge sen. I och för sig så hade inte alla andra moped(bil) i den bekantskapskretsen, men behovet fanns inte alls.

    Men något vi märkte redan på förskolan var att många i området ärver kläder. Förskolans bytesdag var jättepopulär och det var inga problem att sälja en tröja trots att den hade en liten bananfläck, då kunde den fortsätta användas på dagis utan att vara rädd för mer spill (och så var den ju så mjuk och skön efter alla tvättar).
    Numera så åker urvuxna kläder (knappt använda när de plötsligt drar iväg i höjden) till en granne och sportutrustning till en secondhand-butik för sånt eller på klubbens lokala köp&säljsida.
    Och vi lagar kläder! För det är ju alltid favoritplagget som går sönder. Och just då finns inte möjlighet att åka och handla, inte pga ekonomi utan för att annat är prioriterat (och så är det antagligen fel säsong så det finns inte något likvärdigt i affären just då).

    Svara
  4. Ja, känner igen det där. Barnen vill att vi också ska leasa en dyr bil och i allmänhet ”keep up with the Joneses”. Det är svårt att balansera barnens statusbehov med sparandet ibland.

    Vi lägger pengar på sånt som känns viktigt men en flashig bil är nog bland det sista jag skulle köpa även om jag vore miljardär.

    Dyra mobiler, cyklar och kläder till barn känns rätt dumt då sakerna oftast inte behandlas så säkert. De går sönder eller stjäls så det är ren kapitalförstöring. En begagnad mobil av näst senaste modellen går alldeles utmärkt. Alla barn går ändå omkring med kraschade displayer.

    Svara
  5. Vår dotter är 7 år och än så länge har det inte blivit något tjat om kläder eller prylar. Vi är precis som ni inne på detta med återbruk och att laga saker och ting (en youtube-kurs i hur man syr är nog en av mina bästa investeringar). Tyvärr går många saker inte att laga idag, speciellt inte elektronik. det är specialkomponenter som inte går att köpa, eller är så dyra att det inte motiverar priset. Kläder däremot är perfekta att fixa till. Eller varför inte möbler och annat bohag.

    Vi behåller våra telefoner tills dess att de slutar fungera, varför ska man byta upp sig hela tiden? Samma sak med bilar. Vi kommer att växla ut våra bensinslukande monster till elbilar när dessa hamnar bättre i pris, sen kommer de att behållas tills de rostar sönder.

    Barnsaker handlas till 95% begagnat, finns hur mycket fint som helst som folk nästan ger bort.

    Svara

Lämna en kommentar