Vi behåller våra telefoner tills dess att de slutar fungera, varför ska man byta upp sig hela tiden? Samma sak med bilar. Vi kommer att växla ut våra bensinslukande monster till elbilar när dessa hamnar bättre i pris, sen kommer de att behållas tills de rostar sönder.

Barnsaker handlas till 95% begagnat, finns hur mycket fint som helst som folk nästan ger bort.

Vi lägger pengar på sånt som känns viktigt men en flashig bil är nog bland det sista jag skulle köpa även om jag vore miljardär.

Dyra mobiler, cyklar och kläder till barn känns rätt dumt då sakerna oftast inte behandlas så säkert. De går sönder eller stjäls så det är ren kapitalförstöring. En begagnad mobil av näst senaste modellen går alldeles utmärkt. Alla barn går ändå omkring med kraschade displayer.

Vi bor i ett ganska välbärgat område och vi har också nån gång fått höra från barnen ”visst är vi fattiga”. Ja jämfört med Sveriges finansiella elit så har vi inte mycket att komma med, men på nästan alla andra jämförelser ligger vi bra till. Till exempel så har vi alltid kunnat ta ledigt tillsammans hela familjen i 6-7 veckor varje sommar. Inte ”du först 2 veckor, sen tillsammans 2 veckor och sen jag i 2 veckor” utan vi har kunnat planera våra arbeten så att HELA familjen är ledig samtidigt, länge. Det ger många pluspoäng hos barnen.

När det gäller utflykter så insåg ett av barnen i lågstadiet att många klasskompisar hade med sig ”köpepannkakor” i matsäcken (”alla andra har”…). så då blev det såna pannkakor en gång.
Det var inte gott! Och inte blev man mätt heller! Därefter var det inga problem med den klassiska varma chokladen + smörgåsar eller en hemmagjort pastasallad (för då kan man välja själv vad den innehåller).

Nu har jag tonåringar och inför den äldstas 15-årsdag så frågade vi lite hur de ser på tex moped och mopedbil. Svaret var blixtsnabbt ”det är ju jätteonödigt och dyrt också. Jag väntar hellre och övningskör med er tills jag får ett riktigt körkort”. Perioden med att ”alla andra har” hade gått över för länge sen. I och för sig så hade inte alla andra moped(bil) i den bekantskapskretsen, men behovet fanns inte alls.

Men något vi märkte redan på förskolan var att många i området ärver kläder. Förskolans bytesdag var jättepopulär och det var inga problem att sälja en tröja trots att den hade en liten bananfläck, då kunde den fortsätta användas på dagis utan att vara rädd för mer spill (och så var den ju så mjuk och skön efter alla tvättar).
Numera så åker urvuxna kläder (knappt använda när de plötsligt drar iväg i höjden) till en granne och sportutrustning till en secondhand-butik för sånt eller på klubbens lokala köp&säljsida.
Och vi lagar kläder! För det är ju alltid favoritplagget som går sönder. Och just då finns inte möjlighet att åka och handla, inte pga ekonomi utan för att annat är prioriterat (och så är det antagligen fel säsong så det finns inte något likvärdigt i affären just då).

Livet är inte rättvisst däremot kan vi öva på att uppskatta det vi har och undvika att jämföra oss med andra alla har olika förutsättningar i livet. Föräldrar har alltid sista ordet inte tvärtom.

Mvh Anonym-m